utmattadmamma.blogg.se

Från att ha levt livet i 100 knop, rest runt världen och sedan blivit en tvåbarnsmor som klarar allt.... jovisst. Ibland vänder livet. Här kan ni följa min resa och min kamp från att vara på topp och sedan falla pladask. Jag berättar om min utmattning och den långa vägen tillbaka. Om jag bara kan ge hopp och hjälp till en enda stackars utmattad mamma/människa därute så har det varit värt det. :) Ge inte upp!

Så kom det tillbaka igen... Så här känns det.

Publicerad 2014-02-19 12:04:00 i Allmänt,

Okej, så jag hann inte skriva så mycket förrän vi åkte bort i en vecka. Och då blev jag såklart sämre igen, men jag vet ju varför nu vilket är ett enormt steg på vägen till tillfrisknande. Det var en blandning av att min pappa opererades samma dag som jag åkte ensam med båda pojkarna på tåget och pressen över att hinna med tåget, packa, ta mig igenom centralstationen i rusningstimman och att allt skulle klaffa. Och så hade jag haft ont i magen och legat hela helgen så jag var redan trött och svag. Om det inte var nog med det så ringde min mamma kl 22 dagen innan vi skulle åka med tåget och sa att jag nog inte skulle komma eftersom hon var sjuk. Tja, det hade nog varit mycket för vem som helst men jag är ju så svag just nu och blev helt knäckt av allt. Och jag åkte i alla fall.
 
Kom upp till Sundsvall på Tisdag sedan kunde jag knappt göra något på två dagar. Tvingade mig ut till IKEA efter att ha legat hemma i något dygn (vilket min kurator säger är det VÄRSTA stället för utmattade människor) och trodde nästan jag skulle falla ihop. Jag var plötsligt tillbaka till i somras, min hjärna funkar liksom inte. Så jag tänkte försöka beskriva lite hur det känns när man blir så här svag;
 
Mina utmattnings-symtom;
 
  • Yrsel
  • Känns som ett vadderat täcke bakom pannbenet
  • Diarré och magont
  • Fruktansvärd trötthet
  • Helt omöjligt att koncentrera sig och tänka klart
  • Vill bara ligga ner och inte röra mig (omöjligt med två små barn dock)
  • Kan inte göra klart någonting jag börjar för det kopplas liksom inte ihop inne i hjärnan
Min kära vän som hjälpt mig genom allt detta sedan det började sa att man knappt minns hur vidrigt det är när det händer igen. Och hon har så rätt. Jag hade dessutom ett bröllop att gå på men jag klarade det med några lugnande tabletter. Tyvärr har inte lugnande tabletter så stor inverkan på mig, många gånger hjälper de inte alls men Attarax har visat sig hjälpa sådär i alla fall, så det blev några såna under veckan. Ibland har man inget val.
 
Nu är jag tillbaka hemma i vardagen och försöker ta det lugnt och mår lite bättre just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela