Antidepressiva?
Det var ett tag som jag inte höll på att stå ut. Då jag var så vilsen och så rädd att jag ville ta till alla medel som finns för att bli bättre. Jag hade träffat min kurator några gånger och min doktor. Eftersom min utmattning också lett till ångest (precis som det gör för nästan alla) ville jag bara bli fri från allt, så fort som möjligt. Så mitt nästa steg var att börja med antidepressiva tabletter. Det finns många olika men en av dem är väldigt vanliga och brukar 'rätta till något i hjärnan' så man blir mer balanserad, lugn och inte får lika mycket ångest. Efter mycket tänkande bestämde jag mig för att ta dem. För vissa är det ett självklart beslut, men för mig var det mycket oro inblandat i allt. Jag skulle måsta sluta amma min bebis och jag skulle kanske må ännu sämre i många veckor. Var det värt det?
Jag hämtade ut mina tabletter på apoteket och tog en halv. EN HALV. Tänk er, så lite och ändå mådde jag så fruktansvärt dåligt nästa dag att jag knappt kunde ta hand om barnen. Jag grät, mådde skit rent ut sagt och var så yr och konstig. Kändes som jag tagit riktigt starka droger. Och jag är van med medicin efter alla mina år med migrän, jag är inte rädd för att ta tabletter för att må bättre men det här gjorde mig rädd! Då började jag läsa bipacksedeln om alla biverkningar och hur svårt det kan vara att både börja och sluta med dessa tabletter och bestämde mig att inte ta fler tabletter. Det tog tre-fyra dagar innan jag blev 'normal' igen men jag rörde dem aldrig mer.
Jag känner andra som tar antidepressiva och det fungerar bra för tusentals människor, men jag måste varna att det kan vara fruktansvärt svårt att sluta. Man kan få alla möjliga biverkningar så som mer ångest och yrsel. Så jag bestämde mig att försöka klara detta på egen hand, även om det skulle ta mycket, mycket längre tid. Och idag är jag glad att jag gjorde mitt val.
