Hos kuratorn
Så var jag till kuratorn igen igår. Första gången sedan i Januari faktiskt. Jag har kännt att jag klarat mig utan att gå dit eftersom hon redan lärt mig så mycket men såg fram emot att få gå tillbaka och prata av mig lite. Jag har kännt mig lite ledsen och deppad nu på sistone och har förstått att jag nog lider av vårdepp som många andra gör. Blir bara sur när alla tycker att det är så himla fint med våren - det är ju skitfult ute ju! Smutsigt och grått och så himla segt. Massa måsten på att det ska kännas så skönt när man bara fryser och vill vara inne.....jag blir så himla lättat om det råkar regna någon dag.
Hur som helst, jag fick en riktigt bra timme med henne som vanligt. Denna kvinna som jag egentligen först tyckte verkade rätt 'platt' och lite, vad säger man, kanske lite kall och stel. Men hon måste väl vara så och inte för personlig och jag kan ju säga att hon är den bästa jag kunnat träffa nu så här efteråt. Igår sa hon något jag blev förvånad över och det är att hon tycker att jag har tagit ovanligt lång tid på mig att bli bättre. Att min väg tillbaka varit väldigt lång och den är ju inte riktigt över än. Innan jag gick frågade jag henne varför hon sa så och hon sa att hon tror att jag 'missbrukat' min kropp under så många år att det då kan ta väldigt lång tid att ta sig tillbaka upp igen och bli frisk.
Missbrukat min kropp undrar ni kanske nu? Vaddå? Jo, jag har inte sovit regelbundna tider, åkt runt världen år efter år, äter oregelbundna tider, drack för mycket alkohol, fester, party, flängt hit och hit och aldrig tagit igen mig. Jag har ätit helt fel, kastat i mig massa godis och fett när jag får lågt blodsocker och tja, helt enkelt inte tagit hand om mig själv och typ aldrig tagit det lugnt. Inte konstigt att min kropp sa nej tillslut!!
Ja hon är så klok den här kvinnan. Hon får mig att inse så mycket om mig själv och får mig att komma på svaren själv medan jag pratar. Jag skulle nästan vilja säga till ALLA människor att söka upp en kurator för det är fantastiskt att få öppna sig för en människa som bara lyssnar och ger kloka råd.
Hon sa dock att jag lärt mig så mycket och att hon var stolt över mig. Att jag nu inser att jag behöver ta det lugnt ibland och att jag lyssnar till mig kropp så mycket mer. Nästan lite för mycket, eftersom man blir så vaksam på vartenda litet fel i kroppen när man gått igenom så mycket ångest. Man blir rädd för allt, varenda liten värk eller pirr och man tror man är döende. Förr märkte jag det inte ens.
Nu ska jag unna mig att dricka upp mitt vin sedan sova. Godnatt!
