Sommaren som gått...
Det blev verkligen inte mycket skrivet i sommar. Jag kom av mig helt när jag började jobba igen i Maj. Men jag kan ju tala om att det var inte helt enkelt att gå tillbaka till jobbet. Det var med skakande händer, darrande ben och en klump i halsen som jag klev på den där Boeing 777 och åkte till Bangkok efter att ha avslutat min back to work-course. Det var som en avslutning på min långa resa på något sätt, skulle jag klara av det? Var jag frisk nu?
Ja, jag klarade det! Och jag har klarat massor av resor efter det. Allt det min kurator sa var sant, att rädslan och paniken över att inte klara av något som man alltid klarat förr är psykiskt. Man måste övertala sig att det inte är farligt, inte ett enda dugg farligt faktiskt, och då kan man övervinna sin rädsla!
Oj oj oj vad denna sommar varit annorlunda mot för förra. Nu klarade jag av att njuta av solen, värmen och allt vi gjorde samtidigt som jag lyssnade på min kropp. Försökte att inte bli så där uppbrusat stressad som jag brukar bli utan blev jag yr och matt så andades jag lugnt och försökte ta det lite lugnt. Jag har gjort massor men bara sånt som jag VILLE göra. Camping, lek och mys och massa bad. Förra sommaren satt jag på sin höjd i skuggan under träden ute i trädgården - vilken skillnad!
Klarar jag av det så klarar du av det! Det viktigaste är att veta att du KAN bli bra igen, att du LÄR dig något av detta och att du aldrig kommer att bli densamma igen - men kanske lite bättre?! Och som jag sagt förut; det är inte farligt, du kan inte dö och kommer inte att bli tokig. Du som lider av utbrändhet vet vad jag talar om.
